Att välja ServiceNow som strategisk plattform är ett rimligt sätt att försöka minska fragmenteringen. Gemensamma data, arbetsflöden och kontroller kan knyta ihop arbete som annars faller mellan organisatoriska gränser. ServiceNows erbjudande inom Enterprise Architecture för samma tanke vidare till applikationer, data, processer och verksamhetsförmågor.
Den svåra frågan börjar när plattformsvalet är gjort: för vilken information ska ServiceNow vara den auktoritativa källan?
Det handlar inte om huruvida ServiceNow kan representera eller ansluta till en viss uppgift. En utbyggbar plattform med omfattande integrationsmöjligheter kan hantera många slags verksamhetsinformation. Frågan är var ansvaret för informationens betydelse, livscykel och riktighet faktiskt hör hemma.
En post i ServiceNow kan vara den auktoritativa uppgiften för ett operativt arbetsflöde, en tjänsts status eller ett portföljbeslut som hanteras i plattformen. Den auktoriteten är värdefull eftersom den är kopplad till de människor, kontroller och handlingar som håller uppgiften aktuell.
För annan kunskap kan den auktoritativa källan finnas någon annanstans. Ett specialiserat arkitekturrepository kan innehålla modellsemantik som inte bevaras i en förenklad applikationspost. En API-katalog kan ansvara för gränssnittskontrakt. Ett policyrepository kan ansvara för den godkända formuleringen och granskningshistoriken. En person kan fortfarande vara ansvarig för en olöst tolkning som inget system ännu kan bekräfta.
Att representera eller synkronisera dessa uppgifter i en gemensam plattform överför inte automatiskt ansvaret för dem. Det kan bara skapa ytterligare en användbar representation.
Arkitekturens uppgift blir därför att göra källansvaret tydligt:
Frågorna stärker investeringen i ServiceNow. De hindrar att en gemensam modell samlar på sig outtalade antaganden som senare blir svåra att skilja från fastställda fakta.
ARC börjar med den miljö organisationen redan har. I en organisation som använder ServiceNow innebär det att behandla ServiceNow som en viktig källa, i stället för att be organisationen flytta till ännu en universell plattform.
ServiceNow har redan omfattande förmågor för att koppla samman och arbeta med information från verksamhetens olika system. ARC tar sig an ett mer specifikt arkitekturproblem: hur det ytterligare sammanhang som en förändring kräver kan bevaras och relateras, när ansvaret för kunskapen fortfarande ligger hos specialistrepositories, dokument, gränssnitt och ansvariga människor.
För ett visst beslut kan ARC koppla samman utvald information från ServiceNow med detta kompletterande arkitektoniska sammanhang. Sammanhanget behåller spårbarheten till källorna, respekterar relevanta åtkomstregler och skiljer mellan fastställd kunskap, tolkningar och slutsatser som fortfarande behöver granskas. Konflikter förblir synliga så att de kan lösas, i stället för att döljas av den representation eller synkronisering som råkade komma senast.
Resultatet är inte en enda källa till varje sanning. Det är ett styrt sätt att relatera de uppgifter som är viktiga för det aktuella beslutet.
Skillnaden blir viktigare när ServiceNow växer inom strategi, portfölj, drift och genomförande. Ju mer användbar plattformen blir, desto fler beslut kommer att gå över dess gräns. De besluten kan behöva sammanhang både inifrån och utanför plattformen, utan att någon sida förlorar sitt källansvar.
ServiceNow kan vara centralt utan att vara universellt. ARC hjälper till att göra den gränsen medveten — och till en arkitektonisk styrka snarare än en begränsning.