Gemensamma modeller löser ett verkligt problem i verksamheten. De ger team gemensamma objekt, relationer och kontroller för att samordna arbetet. ServiceNows Common Service Data Model ger ett standardiserat ramverk för att relatera information om verksamhetstjänster och tekniska tjänster. Enterprise Architecture utökar samtidigt plattformens förmåga att koppla samman applikationer, data, processer och verksamhetsförmågor.
Värdet är tydligt. Det är även den arkitekturfråga som följer: var slutar den gemensamma modellen?
En utbyggbar plattform har ingen naturlig slutpunkt. Fler företeelser kan representeras. Fler källor kan anslutas. Fler arbetsflöden kan bli beroende av informationen. Utan en tydlig gräns kan det som är tekniskt möjligt gradvis börja behandlas som om plattformen också ansvarade för informationens riktighet och betydelse.
Varje viktigt informationsobjekt som används i en gemensam modell bör ha en av tre relationer till plattformen.
Eget ansvar. Plattformen styr uppgiftens livscykel, ansvar och operativa användning. Den är den auktoritativa källan för det aktuella syftet eller beslutet.
Representation. Plattformen innehåller eller tillgängliggör en användbar vy av kunskap vars auktoritativa källa finns någon annanstans. Representationen behöver spårbarhet till sitt ursprung, tillräcklig aktualitet och en väg tillbaka till den ansvariga källan.
Hänvisning. Plattformen känner till att relevant kunskap finns någon annanstans och kan leda användare eller arbetsflöden till den, utan att återge hela dess betydelse i den lokala modellen.
Det här är inte tekniska etiketter. Det är beslut om styrning och ansvar.
Om skillnaden saknas kan ett synkroniserat eller externt hämtat värde se likadant ut som en uppgift som plattformen själv ansvarar för. En praktisk representation kan leva kvar längre än sin källa eller börja avvika från den. Ett plattformsteam kan bli ansvarigt för betydelser som det aldrig haft mandat att definiera.
En tydlig gräns begränsar inte nyttan med ServiceNow. Den gör utbyggnaden mer hållbar.
Team kan använda representationer av extern kunskap utan att låtsas att ansvaret har flyttats. De kan använda ServiceNows arbetsflöden och samtidigt bevara specialistsemantik i ett arkitekturrepository. De kan synliggöra ett beroende utan att överföra ansvaret för det underliggande kontraktet. De kan identifiera var motstridiga källor kräver ett ställningstagande från en ansvarig person.
ServiceNow har redan omfattande förmågor för att integrera, relatera och styra information från verksamhetens olika system. ARC syftar inte till att ersätta dessa förmågor eller införa ännu ett universellt schema. Det behandlar arkitekturgränsen runt dem: vilken källa som är auktoritativ för vad, hur kunskap som förvaltas externt ska bidra till ett beslut och vilket underlag som stöder den slutsats som används.
Det ger en starkare gemensam modell eftersom användarna kan förstå dess gränser. Tilliten kommer inte från anspråk på fullständighet, utan från att veta vad modellen innehåller, varifrån informationen kommer och vad modellen är tillförlitlig nog att stödja.
Den bästa gränsen för en strategisk plattform är inte den minsta. Den är inte heller den största som är tekniskt möjlig. Det är den gräns där ansvar, betydelse och operativ kontroll fortfarande hänger ihop.
När gränsen är tydlig kan ServiceNow växa utan att varje ny koppling i tysthet blir en överföring av källansvar.